tjugofemte juni.

LÖN
123.456.789:-

Så mycket fick jag inte. Och jag har ju bara jobbat tre veckor i juni så det blev inte ens i närheten. Men innan man betalat alla sina räkningar så kan man ju låtsas som om guldet flödar i några minuter.

Jobbet ute i stinkTimrå går bra. Det finns en hel del att göra så det är absolut inget sitta-och-titta-på-klockan-jobb. Det är faktiskt ganska spännande. Fast det som är spännande får jag inte skriva om...

Thomas har lämnat mig och Selma åt våra arma öden. Han har dragit på festival, och jag är hemmamamma och jobbar. Så är det att vara vuxen.

Eftersom jag nu är van att bo helt ensam i min lilla lya på 18kvm så är det inte så jobbigt att vara ensam hemma i lägenheten med en hund som sällskap. Det är faktiskt och nästan lite skönt. :)

Dags att gå ut en sväng med hunden, sedan blir det pannkaka i säng.

Mormor är som bamse - baby.

Alltså väldigt stark! :)

Har inte blivit mycket till internet sedan jag kom hem till Sundsvall. Alla vet ju vad det beror på, nästan alla iallafall. Mormor var ju som sagt väldigt dålig. Hennes hjärta var väldigt trasigt. Hon åkte upp till Umeå i helgen och opererade hjärtat i måndags. De skulle egentligen operera henne i söndags men det blev strul (nähe? sjukvården?) så operationen blec uppskjuten till måndag 07.30. Jag var så jävla rädd och nervös i söndags. Jag grät och tomtittade på tv hela dagen. Till råga på det fick jag ryggskott också. Bra kombo. I måndags vaknade jag klockan 07.19 och var orolig och ledsen till klockan 14.00. Då ringde mamma och berättade att mormor var färdigopererad men väldigt trött.

En sådan lättnad. Har aldrig varit med om bättre ögonblick någonsin. Jag fattar inte att man gnäller på något någonsin, men det kommer man tyvärr fortsätta med.

Mormor ligger fortfarande kvar i Umeå, på övervakningsavdelningen. Nu har hon lågt blodtryck istället för skyhögt som hon hade innan. Hon är också väldigt trött och sliten. Det förstår jag. Att operera hjärtat är kanske ingen barnlek om man är 77 år!

Jag har för övrigt börjat jobba ute i Timrå på polisstationen. De har alltså anförtrott mig med en nyckel till hela stället (som iofs inte är större än min studentlägenhet.....typ). Den ska jag inte tappa bort.

Det är ett jävligt soft jobb. Trevliga gubbar och tanter som jobbar där. Jag går på flextid också, vilket är jävligt nice! Jag ska minsann jobba asset av mig så jag får ta ut lediga dagar.

Ikväll ska Thomas ut med Bose (nej, inte Bosse). Bose bor i London i vanliga fall och kommer nu hit till Sverige för att gifta sig i sommar. Han stannar till i Sundsvall för att träffa Thomas och självklart ska de supa. Jag menar. Tragiskt. Men jag skulle förmodligen ha gjort samma sak. Tragiskt.

Igår tog Conny studenten. Hann inte med att gratta honom på skolan, men åkte till Holm på studentmottagningen. SÅ INÅT HÅLET GOD MAT! Margita hon är klurig när det gäller mat hon....Conny var full och glad. Jag var nykter, trött och glad. Staffan var lite småfull och trött. Kanske lite glad? Eftersom Conny förmodligen fick tretusen flaskor om halsen så köpte jag en ros som jag band fast en loka, två alvedon, en påse chips, en tuggummipåse och två samarin på/vid/med? Tänkte att det kommer uppskattas om inte på själva studentdagen, så kanske dagen efter?

Näe, studenten. Själv ska jag förneka att studenten firas ikväll. Jag ska kränga på mig mjukbyxor, handla nån slags mat på ica, krypa upp i soffan och bara vara bitter och vuxen ikväll. Är ju jobbdag imorrn.

Det jag har att trösta mig är att den känslan av tomhet som studentmänniskorna kommer att känna på måndag, den slår det mesta. Den vill jag aldrig uppleva mer.

Allvar.

På måndag ska mormor operera hjärtat. På fredag ska jag träffa henne. Resten låter jag vara osagt.

Jag ber bara igen; snälla, låt henne stanna kvar.

Overkligheten.

Mormor får veta om hon måste akutopereras, eller om hon kan vänta lite längre så hon hinner återhämta sig efter infarkten. Jag är så rädd. Tänk om det inte går? Det får inte hända, det får bara inte hända! Läkarna säger att man gör bäst i att återhämta sig efter en infarkt så man ska orka en operation, men om det måste göras akut då? Ska hon orka hela långa vägen till Umeå för att sedan operera hjärtat? Stackars mormor, stackars fina mormor.

Allt är bara så konstigt. Sjuka människor ligger på sjukhus, mormor ska inte ligga där. Jag är så ledsen, mamma är så ledsen, morfar är så ledsen, syster är så ledsen. Mormor var ledsen idag, och det blir jag ännu mer ledsen av. Jag skulle verkligen bara vilja vara på sjukhuset med henne, och berätta för henne hur det går i Glamour, och Dallas. Jag vill inte sitta här i Umeå och göra ingen nytta för henne. Och morfar, som måste vara i stora huset i Holm alldeles ensam.

Hon ska få komma hem en sväng på torsdag. Då får hon en massa mediciner och sprutor som hon ska ta flera gånger om dagen. Men hon bor ju så långt ifrån sjukhuset! Tänk om det händer något där? Jag vet att jag ska tänka positivt, och jag försöker verkligen för hennes skull. För allas skull. Det går bara inte att inte vara orolig. Oron är störst.

Att operera hjärtat är tungt för en som är gammal. Jag önskar jag kunde ge henne mitt hjärta. Jag vill ju bara att hon ska må bra.

Jag är så utom förtvivlan så jag vet inte snart. Jag försökte koncentrera mig på annat så jag gick på Ica. Det slutade med att jag köpte F-E-M vaniljmunkar. Jag åt upp dem på mindre än ett avsnitt av Project Runway. Det hjälpte föga.

Nej, Louie Armstrong - världen är inte ett dugg underbar!

Få dagar kvar, två dagar kvar - baby.

Imorgon är det onsdag, och efter onsdag kommer torsdag - så vitt jag vet.

På torsdag kommer äntligen den förbaskade tentan, som jag egentligen inte alls längtar till. Det är skönt att det kommer vara över på torsdag eftermiddag hur som haver. Det är inte alls säkert att jag skriver godkänt, men jag har åtminstone hela sommaren på mig att läsa om det inte går.

Jag är inte så fokuserad nu, som jag borde. Har lite svårt att hålla tankarna borta från mormor och allt som hänt. Hatar när saker som inte får hända, händer. Ingenting av det här hjälper ju egentligen min outhärdliga ångest heller. Det är bara att gilla läget och bita ihop på något vänster.

Idag har jag läst och läst och läst. Så gott jag har kunnat.

Nu tappade jag luften igen.

Måste tralla ner på Ica och inhandla sallad.

Inte så bra helg baby.

Jag har varit dålig på att höra av mig i helgen, och det är inte meningen. För er som inte vet så fick min mormor en hjärtinfarkt på lördag. Hon blev inskjutsad på sjukhus och ska ligga där i ett par dagar för observation. Inatt hade hon hjärtflimmer också. Alla hennes vener är igentäppta i hjärtat, så tyvärr, det som lät så lätt "ballingsprängning" går inte att genomföra utan hon måste göra en bypassoperation. Om ca en månad. Jag är så otroligt orolig och nervös. För henne, för morfar, för livet för döden. Hon har ju varit kärnfrisk så länge, och jag har bestämt att det helt enkelt inte är hennes tur, riktigt än. Jag behöver verkligen min mormor.

Jag var och hälsade på henne igår, och hon var nöjd över att vara på sjukhus. Glad att hon får hjälp. Arg för att hon missade sista avsnittet av Dallas. Det vågar jag ju se som ett bra tecken, när det är det hon är upprörd över. Hon är glad och relativt pigg, och en sjujäkla kämpe. Näe, hon ska stanna hos mig ett tag till, det bestämmer jag!

Den som uppfann döden borde ju skjutas.