Det är jag, Döden.

Igår åkte jag och mamma till kyrkogården. För att sätta blommor på hennes tant Danas grav och för att vattna åt Göte och Solveig. Mammas syskon. Vi hälsade även på Bo, min mormors systers man. Eines man.

I bilen pratar vi lite mera om döden: Att Michael Jackson dog...det har ju ingen undgått? Eller vänta jo: kanske de barnen som ligger och gråter efter sina HIV-smittade och döda föräldrar i nåt litet fattigt land i Afrika. De kanske inte bryr sig att Michael Jackson är död? Kanske inte heller de föräldrar som förlorar sina barn i krig. Kanske inte heller de som svälter ihjäl för att de inte har råd med mat och inte har tillgång till vatten?

Det är märkligt det där. En människa dör och hela världen bryr sig, sörjer. Gråter och minns. Människor dör ju varje dag. Sen visst, det är ju märkligt att just King of Pop är död. Jättekonstigt. Jag tycker att det känns sorgligt att Det står Michael Jackson 1958-2009 mellan The X-effect och Room Raiders på MTV. Men det är mer sorgligt för en sån människa som varit så viktig för musik-, och danskulturen bara inte finns längre. Och det är tragiskt att han aldrig fick sin revansch. Han fick liksom aldrig sluta med flaggan i topp. Men som sagt, det är en enda människa som de flesta av oss inte känner. Jag skäms nästan att man bryr sig om just honom. Men det gör jag på nåt vis ändå.

I bilen på väg ifrån kyrkogården säger mamma: "Tänk, nu är två av mina klasskamrater döda...". "Två av mina också", kan jag svara. Och det svarade jag. Sen blev det tyst i bilen. Vi tänkte nog båda på människoöden och hur olika de är.

Så nu har jag inte tänkt på annat än döden i några dagar. Och det spiralar sig tyvärr ner till ett "alla ska dö ändå, vad är meningen med allt?" "Spelar det nån roll om jag tar ett piller som gör mig gladare, när alla ändå ska dö iallafall, hur jäkla glad jag än är?"

Jag måste börja tänka lite mer som Joel B. Han sa ganska ofta "Lev nu, dö sen." Skitenkelt sådär. Jag måste försöka pränta in det i hjärnan. Lev nu, dö sen.

Nä, nu kommer jag gå ner mig om jag fortsätter. Ska krypa ner med en bok och sova en stund innan Thomas väcker mig när han kommer hem med tåget. Jag saknar honom. (DET NI Sofie och Jenny! :) )

God natt.

Teenage mutant ninja turtle.

Det känns som om man är fjorton år igen när man bor hemma hos sina föräldrar. Som man inte har bott tillsammans med på ...7 (!) år. Jag är så kräkleds på min pappa att jag skulle kunna kasta något hårt i ansiktet på honom. Har passat på att verbalt spy galla över honom för mamma. Och mamma säger "Äh, han är tjock och lat och gör inget så han ska man inte lyssna på.." Ibland har jag användning för hennes burdusa människobeskrivande.

Ska ut och springa imorrn har jag tänkt. Idag är jag bara trött.

AAAAAAAAAAAAAAAAAAHHHHHHHHHHHHH!

JAG HAR SOMMARLOOOOOOOOOOOOOOOOOOOV!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! SISTA TENTAN ÄR SKRIVEN. TERMIN 3 PÅ POLISUTBILDNINGEN ÄR SLUT. ÖVER. FINITO.

OM JAG SKULLE KUNNA GRÅTA AV LYCKA SKULLE JAG GÖRA DET!

Hemlös.

Nu är vi utflyttade från Älvans väg 127. Känns lite smått sorgligt med tanke på att jag älskade den lägenheten. Man får se på det med realistiska ögon: vi sparar in 15.000:- (tre månaders hyra) och dessutom måste vi ju flytta ifrån den förr eller senare. Är väl bäst att flytta nu innan man blir allt för hemmakär i den.

Så nu är jag och Thomas bostadslösa. Sista veckan i Umeå är vi inneboende hos Daniel som så snällt lånar ut sitt golv till oss. Så nu bor vi tre pers på 18 kvm. Det var ju det där med hjärterum... Helgen hart onekligen bjudit på finväder. Synd att den glimt man fått av sommarvärmen är när man stått och inandats Ajaxångor samtidigt som man putsat fönster. Men aja. Man får hoppas på att sommaren bjuder på mer av det goda vädret.

Idag är det mulet, vilket inte gör något eftersom jag verkligen måste ta tag och plugga inför tentan på torsdag. Nu är det sista rycket som gäller, så det är bara att bita ihop och läsa som en idiot.

Ska knata iväg till lektionen snart. Vi ses på fredag! :D