Härnösand -> Kalix: enkel resa.

Nu är det som ganska nära tills det att flyttlasset kravlar sig de långa 60 milen uppåt landet. Har tre pass kvar att jobba i Kramfors och en vecka kvar som boende i Härnösand - Västernorrland. Om en vecka blir jag Kalixbo - Norrbottenbo. Nu när jag ser det jag själv skriver så är en vecka ingenting. Jättekort. Panglite.

Oj.

Jag är ganska nervös tror jag. Nervös över att flytta så långt bort, det känns så definitivt. Och nervös att börja nytt jobb med nya intryck och nya kollegor och nya rutiner. Och nervös att ha alla mina finaste så långt bort. Sandra, Sofie, Jenny, Systeryster. Den fina klump av människor som ändå är den där kärnan som alltid funnits, om än bara 5 mil bort.

Men det ska inte kännas nån skillnad på hur ofta vi ses. Jag ska vara duktig att komma hem och hälsa på, och ni ska vara duktiga att hälsa på i norraste norr!

Ni andra som redan är långt borta får vara min inspiration till att hela världen inte rämnar för att man följer sitt hjärta. :) (Klara, Johanna, Emma, Vicci ...)

Nä, nu blir jag för blödig när jag sitter och tänker på er. :)

Steg 1: Packat i kartonger - klart.

Steg 2: Jobba klart 3 pass.

Den hundraåriga bussresan.

Jag åkte buss igår, från Kalix. Det är långt dit. Skitlångt. Ännu längre blir det när bussen inte åker raka vägen, som ändå är 60 långalångalånga mil. Nää. Den ska in och vända vid varenda liten mjölkpall som går att återfinna norr om höga kusten. Sikeå, Bygdeå, Råneå...alla orter på eå som finns. Så istället för ödmjuka 6 timmar som man "kommer undan" med via bil så tar det 9 (NIO!) svettiga och träsmakarslade timmar.

Släng sedan in att både radion och tv:n i bussen inte fungerar SAMT ett sprattlande, sprudlande idrottslag från Sundsvall som gärna skrattar högt och delar helganekdoter med varandra och resten av bussresenärerna.

Resan tog som aldrig slut. Jag blev folkskygg på kuppen. Förstod inte att det bara var mina egna tankar jag hörde när jag väl var hemma.

Ännu roligare blev det när jag slog en vänskaplig signal till Thomas som på frågan om vad han gör svarar: "Sitter i SOFFAN i Corrodeds TURNÉBUSS och dricker en bärs...och Jens ligger på golvet med en laptop på magen och funderar på att lägga sig i SÄNGEN istället...." USCH!

Hysteriskt.

Mjaaee.. Jag kan ju slå ett slag för flyg eller bil eller tåg (Långsele-Luleå) om nån av er, mina fina vänner, faktiskt ändå kommer och hälsar på mig uppe i midnattssolens land.

Idag har jag jobbat bort en tiondel av den tid som jag har kvar i K-fors/Slå innan jag drar mot de sälla jaktmarkerna. Nio pass kvar.

Tchüss.

nollelva

(fotot taget från julafton i holm för 10 år sedan)

Så var julen förbi och det nya året brakade in i vardagsrummen överom i Sverige medan vi själva stod ute i finsnön och drack champagne. Och när vi åter kom in genom dörren så flämtade det nya året därinne, som det jäktat! Hej 2011, 2010 var tog du vägen?

2010 - vilket händelsernas år. Började jobba, flyttade till härnösand. Träffade en massa nya fina kollegor. Jenny blev mamma. Jag blev med pojkvän . Var utomlands. Har varit i norrbotten ett stort antal gånger. Hann även med att få ett jobb där innan året var till ända... Nu flyttar jag den 1/2!!

Nervöst? Absolut. Skrämmande. Spännande. Men jag ser verkligen fram emot det här. Ett normalt privatliv utan ett distansförhållande a 60 mil enkel resa.