Öga för öga, övertid för övertid.

Nu sitter jag här då. I Kalix. Hemma hos mig och min sambo. Vuxet. Äter en slags bananaskidgodis för att kompensera för det där vuxna. Det är alltid skrämmande att upptäcka att man småputtas in emot det vuxna...DET VUXNA. Jag är ganska bra ändå på att undvika det. Äta på godis, titta på komedi, ha låg humor. Glida runt i turtleströja.

Nåväl: Kalix var det. Hur går det och hur känns det? Jodå. Än så länge har jag inte hunnit känna efter sådär supermycket. Det känns skönt att inte ha den där stressen över att jag måste åka hem och bort från Tobias. Sitta nio timmar på Kustbussen är inte det mest underhållande jag varit med om. Det där att vi aldrig haft en vardag i mer än några dagar per månad. Det är skönt att mina grejer finns här där hans grejer också finns.

Selma och katten P verkar trivas rätt fint. Min katt är däremot oerhört skeptisk till snö, nu när jag tänkt att hon ska få vara utekatt. Det är ju liksom katternas löneförmån, att bli utekatt efter så lång tid inomhus. Hon tar en minut i taget kan man säga. Med endast tre tassar i marken per gång.

Idag har jag äntligen fått väck mina kartonger som har varit uppställda som ett fort i vardagsrummet och i köket. Nu är det riktigt mysigt här.

Imorrn jobbar jag mitt första riktiga pass. Har mest dragit runt veckan som var. Har dessutom hunnit besöka Överkalix, Pajala och Jokkmokk. Det ser helt orimligt overkligt ut i skrift, men det är liksom så långt borta jag är. Snart är jag dock hemma och hälsar på.

Dags att gå och lägga sig. Tobias fick jobba över. Och jag som satt här med tända ljus (som i en romkom, när den besvikna flickan får blåsa ut ljusen och hälla tillbaks vinet i flaskan...) och smågodis och var så jättenöjd över att jag har städat till och gjort fint och fått upp tavlor och skulle vara världens mysigaste flickvän...menne....det gick ju i stöpet. Är dock inte det minsta irriterad eller ledsen. Det kunde varit jag. Ganska skönt att man har samma jobb. Man kan aldrig bli putt för att den andre måste jobba över. Man vet hur det är.

Apropå jobb: Jag saknar verkligen mina kramforskollegor. Jag hoppas ni har det bra. Däremot så tror jag ändå att jag kommer få det fint på kollegefonten här uppe också. Det gillas!

Nu gick luften helt ur mig.

Therese måste sova nu, innan hennes ögon går i kors.