Det där med distans.

Jag valde att inte gå distansutbildningen under skolan. Nu har jag distans till allt. Till jobb och hem - om så bara fem mil åt vardera håll. Distans till ett vanligt liv när man har det jobb man har och att man jobbar skift ovanpå det. Distans till kärleken, eftersom min finns jääääättelångt bort. Men vad gör man inte? Det går bra. Jag och pärlan kämpar på i ur och skur (min bil, som få stå ut med att köras fram och tillbaks och fram och tillbaks). Men det vore ju fint om en enda av de grejerna inte innefattades av distans. Jag snittar ju ändå på att köra minst 50 mil per vecka kramfors-härnösand. Och säkert en gång varannan vecka brukar jag köra fram och tillbaks till Sundsvall. Och för att hälsa på Tobias EN gång krävs 110 mil tur och retur. Det blir alldeles för många mil åt varje håll hur jag än vänder och vrider på det.

Jaja. Jag får ta tag i det en annan regnig dag än den här dagen.

Jag tänkte hur som haver börja lite försiktigt med att leta en mindre lägenhet här. Minska ner på hyran en tusenlapp vore ju faktiskt inte helt kaik.

Dags att krypa ner i soffan med Selma och titta på TV. Hon och jag är bra på att chillaxa.