fredag 17 september 2010

Vad som är viktigt för andra men inte för mig?

Mina föräldrar hälsade på mig efter jobbet idag - ingav lite fredagsmys trots annalkande jobblördag. Det fungerade fint. De bjöd mig på middag - och vi pratade om sånt som de tycker är bäst för mig. De gillar det. Har de alltid gjort. "Men en mindre lägenhet vore ju bäst för dig". "Men han är är ju bra för dig" "Men en sån vore väl perfekt, för dig?". Och man vill inte rycka och slita för mycket i vad föräldrarna tycker är bäst, för mig. Det är skönt. För jag har nog aldrig själv vetat riktigt vad som är bäst för mig. Mamma och pappa, de bara vet. Bara så. Det har de alltid gjort (läs tyckt och trott).

När man är yngre tycker man att ingen kan ha så fel som mamma och pappa, men nu har de helt rätt. Om mig.

Bland annat kom diskussionen om min relation till husdjur upp. Jag bara måste berika mitt liv med sådana. Fyrbenta vänner som lyssnar, buffar med huvudet, älskar en villkorslöst, finns tillgängliga - alltid. Och mamma och pappa har alltid sagt att nån som måste tycka om djur, och nån som kan tänkas att bo tillsammans med mig på en gård - vore bäst för mig. Aldrig i livet tänkte jag, förr. Ja, tack snälla give me genast - säger jag nu.

En liten gård. En idyll. Men inte allt för långt från stan ändå. Mysigt.

En liten, bränslesnål bil. Där man kan ha hunden i. Det vore väl perfekt? För dig?
- Skulle mamma och pappa sagt så åt mig i nian skulle jag ha gapat och slitit mig i håret för att det lät så töntigt. Jag är ju ingen tönt! Vadå liten bil!? Så JÄVLA laaaame!

Här sitter jag nu med min lilla Pärlan. En liten, liten bränslesnål Renault som jag inte skulle klara mig utan.

Kanske mamma och pappa är ganska smarta ändå. De kanske vet sånt som jag inte vet. De kanske ändå har skapat den där manualen för mig som jag själv hoppar över att läsa och direkt hugger in på byggsatsen?

Tänk att de människor som var jobbigast i världen (och jo, mina var värst) kanske inte är så tappade bakom farstun ändå?

Kan också vara för att de bor på lagomt avstånd och att jag har en annan distans till dem nu. Umgås med dem i lagom dos. Normalliten dos.

Nu till det viktigaste i Svensson-svenskens fredagsmyshushåll just nu: Idol.

1 kommentar:

Hultmans sa...

I <3 you! PUSS!
Så rätt!
Och du har rätt kloka föräldrar. Det vet jag! :D
Det är bara det att föräldrars prestigelöshet i ugdomen verkas så jäkla lame. Men så blir man själv vuxen och prestigelös (om man blir vuxen).
Vi sitter 40 mil ifrån varandra, men vi ser på samma stjärnor :D Puss