Paintbrush.

Idag har jag gjort det där sällsynta: jag har tagit fram "målarbyxorna". De där byxorna man har tänkt sortera ut femton gånger ur garderoben, men som ändå på nåt sätt följt med i varje flytt sedan man var 19. "För de kan ju vara bra att ha att måla i". Jag kan sätta några kronor på att de flesta har gjort så. Sorterat kläder. Hittat jeans. Som är för små, eller trasiga i gylfen eller med såna där förlängningar i knäna/kilar i benen som man gjort själv, som var coolt när man var 15. Som ens smarta del av hjärnan tänker slänga när det är dags att rensa ur garderoben och knata ner med en påse gott samvete till närmaste UFF-container. "De kan ju vara bra att ha nån gång, när du målar?" tänker då den lite mindre begåvade delen av hjärnan, som ofta också är majoriteten av hjärnan - hjärnans regering.

Så då åker de tillbaka in i garderoben, i väntan på tider som aldrig eller väldigt sällan kommer.

Och dagar som idag. När man faktiskt får ett ryck, så åker de fram. Målarbyxorna. Och vad man är glad att man sparat dem nu när de kommer till sån STOR nytta.

Den smarta delen av hjärnan tänker - Ja, men fine. Nu har du använt dem, släng dem! Hjärnans regering tänker - Fan vad fint att ha målarbyxorna. Nu lägger jag dem på ett mer lättillgängligt ställe långt fram i garderoben så är det bara att rafsa åt sig dem varje gång jag ska betsa fönsterbräderna eller slipa hallmöbeln! Och kroppen lyder regeringen.

Hur som haver. Jag håller på att måla om sängen. Tänkte försöka pimpa upp sovrummet, som jag på nåt vis har försakat. Det är ju det rummet som ska ge mest ro och mysfaktor? Det gör det inte nu. Har köpt nya kuddar (har ofta fått kritik för mina från olika, oberoende av varandra, källor), nya påslakan och ett nytt underlakan. Och en filt. Vid nästa lön så blir det till att ordna nytt överkast och nya sängbord. Ska även hem till mamma och gräva igenom hennes gardinsamling en passande dag.

En annan dag.

Syster, sjuk, jobb och drakborgen.

Min syster och hennes finfina lilla dotter Lilah har varit i Svedala och tillbringat tid med familjen. Här i veckan var de hos mig och vi myste till det med ett restaurangbesök och ett drakborgenbesök. En massa glada ungar som leker i världens största lektorn. Och en massa trötta föräldrar som sitter i fåniga kanin-strumpor som de har måst köpa vid entrén som sitter och läser en sönderbläddrad HäntExtra från juni 07. Jag var lektant för dagen. Det var inga problem. Upp i tornet i mina nyinköpta röd/gul/grön-randiga sockar, krypandes på knä och skjuts ner i en slags rutschkana. Med en Lilah som i förtjusning ropar innan vi kommit ner för hela kanan: "Hey, I have an Idea...let's do the slide again!" Och auntie Therese gör the slide, again. And again. And.... Allt för underbara lilla Lilah. Och för min syster.

Jobbade halvnatt, egentligen, samma dygn. Började 17. Skulle sluta 03. Slutade 07. Hade lite krassel i halsen på morgonen när jag var på väg hem. Vaknade med feber och såndärnt förkylningsblaj.

Har legat i soffan och glott i två dagar och två nätter nu. Ska göra det imorrn också, på min fridag. Tänkte att jag ska bli frisk till på tisdag. Japp.

Nu är det dags att åter horisontallägga mig. Lyckas att bli andfådd av att sitta upp är ju också nån slags merit?

Långt uppåt.

<--- Been there. Done that. Got no t-shirt, but close enough.

Idag har jag varit ovan polcirkeln för första gången sedan jag var en väldigt liten valp. Varit i Pyhäjärvi rättare sagt. Jodå, det heter så, och tro intet annat. Vibbarna var rungande lika de jag får när jag besöker mitt fina Hällingen, och det är ju med beröm godkänt i betyg. Trots att vi kom dit sent igår och sov till sent idag så blev det ett halvdygn med trevligheter. En trevlig hund, en trevlig farbror och ett trevligt bastubad.

Var man än hamnar, när man hamnar på såna där pittoreska ställen: må vara Hällningen som Pyhäjärvi. Tiden står still och har inga funderingar på att ta sig nånstans ens när framtiden pockar på. Det tycker jag är förbannat skönt. Man påtar på, som man alltid gjort. Man bjuder in, pratar om triviala trevligheter. Ligger på kökssoffelocket. Äter mormors pladasker. Tittar på kattungar. Trivs. Sätter i båten. Fiskar med morfar. Sa jag trivs? Ja, det gjorde jag.

Åkte på siteseeing. Till Haparanda. Det bestod av en rondell och en shellmack typ. Som de flesta städer sig gör. Handlade en pepsi och ostkrokar. Funderar ohälsosamt allvarligt på att knapra lite på nån såndärn ostkrok. Tänka på mormor. Som gav mig ostkrokar när jag var liten och det var lördag och vi kollade på disneyklubben. När jag tog med mig Silver Fang-filmerna och var stolt över att jag fick se dem trots att de var "från 9 år."

Ja. Nä. Minnenas television. Åter till verkligheten. Verkligheten ser ut såhär exakt idag: Sitter i Kalix, i Gammelgården. Hemma hos Tobias som jobbar natt. Dricker te. Kikar ut på ett landskap som börjat ljusna.