Asphyxiated.
Sitter mest och väntar på att minutrarna ska ticka framåt. Jag har en lektion idag. På Umestan. Data. Den börjar klockan 15.15. Jag är oerhört tacksam för sovmorgon, men sen blir det lite jobbigt att bara sitta och vänta på att man ska få gå på lektionen så man får komma hem igen någon gång.
Idag ska jag läsa ett kapitel om fördomar i boken "Polispsykologi". Det börjar dra sig mot mer och mer intressanta saker. Det jag läste om igår i "Avancerad förhörsteknik" var inriktat mot hur man beter sig när man förhör brottsoffer, människor som varit med om trauman och människor med personlighetsstörningar. Det sistnämnda är ju ganska lätt att träna sig på. Är bara att åka hem till Sundsvall, då var tredje människa jag känner har nån slags personlighetsstörning. Eller borde gå och få sig en diagnos ställd åtminstone.
Sundsvall - depressionernas stad.
Är det för att den är så inavlad? Jag har nog inte en bekant som inte känner en annan bekant som inte borde känna varandra egentligen. Det är ganska skönt att ha lite distans till det ett tag. Vara lite anonym i en stad där man kan träffa nya kamrater som varken haft ett förhållande med eller gått i samma klass som eller är kusin eller legat med någon annan av mina kamrater.
Jag ska egentligen inte yttra mig - jag vill ju trots allt återvända till eländet när jag är klar. Även om den är speciell och depressiv och grå och blåsig och inavlad. Så är det kanske så att när man väl har kastat sig in i den där gröten, så är man dömd till att alltid klafsa runt däri. Förr eller senare återvänder man till sin plats.
Vilken utsvävning! Nu börjar klockan dra ihop sig. Det är dags att packa ihop lite böcker och trampa iväg till bussen.
Time is running out.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar