Sundsvall baby.

Det är en epidemi det här med bloggar. Är man nåt så bloggar man. Helst inte om sig själv. Man ska ha åsikter som väger och man ska vara smartrolig. Eller så ska man bli modebloggare.

Såg på något nöjesprogram på någon kanal någon dag härom veckan. En kvinna intervjuades och istället för att titulera henne med hennes yrke så stod det "Johanna Erikson - bloggare". Vad hände med "Johanna Eriksson - tandläkare". Det handlade inte ens om vare sig sätet, bloggar eller om henne som person. Ändå blev hon titulerad som bloggare. Men dåså. Då vill jag se fler "Johanna Eriksson - kattägare", "Johanna Eriksson - korsordslösare".

Min pojkvän Thomas fick kritik på sin blogg. En tjej tyckte att "för att vara journaliststuderande så skriver du inte särskilt mycket på din blogg, hur svårt är det att lägga upp Youtube-klipp en gång om dagen egentligen?"

Va? Ska man verkligen ha prestationsångest när man bloggar? Ska man inte få bestämma över vad som komma skall på sin egen blogg? Har Thomas någonsin gått ut offentligt med att nu jävlar ska jag skriva århundradets inlägg, jag är ju journaliststuderande? Hans blogg går väl ut på precis det innehållet vittnar om - han lägger ut roliga klipp för att dela med sig av det till de av hans kompisar som går in och läser bloggen. Det är väl hans val, och han ska inte få kritik på det.

Tycker jag.

Har också läst kommentarer på en annan blogg där det står "skärp dig, du skriver ju bara om hur synd det är om dig...skaffa ett liv!"

Och en tredje: "Du kan ju inte stava, sluta skriva!"

Men varför? Att man ens orkar lägga ner tid att fälla så korkade kommentarer är helt enastående. Om en person skriver om att man mår dåligt - varför skulle han/hon inte få göra det? Om en annan stavar fel - varför ska man klaga på det? Det är helt frivilligt att gå in och läsa en annan persons blogg. Gillar man inte det man läser, så kan man sluta läsa.

Hur som haver:

Är hemma i Sundsvall nu. Är ute med poliserna i Timrå och patrullerar. Otroligt roligt, otroligt trevliga människor som jobbar därute. Otroligt lärorikt. Än så länge har det varit ganska så lugnt. Ikväll jobbar jag dock 15-23 och då hoppas jag på lite med Bruce Willis-action.

Hade tänkt att avsluta med tre saker som gjort mig stolt, eller som hänt idag som jag blivit glad över (som Ann har uppmanat mig till). Ännu har det inte hänt så mycket idag. Men jag kan ta tre...faktiskt fyra saker jag blev glad av igår:

1. Jag gick på promenad med Selma och Exi (Sandras hund) igår, och det gick jättebra. Det blev jag glad över.

2. Jag hade ett långt och bra samtal med Johanna igår när vi sågs, det blev jag glad över. Hon kallar mig för sin storasyster, då känner jag mig stolt.

3. Jag, Staffan och Linn var och käkade pizza. Det var trevligt. Gjorde mig glad.

4. Jag fick ett par kängor av pappa, det gjorde mig glad och rik.

Over and out - Therese - hundpromenerare