Ensambarn baby?

Jag är ensambarn. Det berättade en klasskamrat för mig häromdagen.

"Har vuxit upp tillsammans med syskon?"
- Nej..?
"Aha, du är ensambarn."

Okej, jag växte inte upp tillsammans med mina syskon. De är mellan 12-23 år äldre än mig så det är ju inte så konstigt. Men visst har jag syskon. Jag har fem av dem, och det är nog mer än medel. Fast enligt somliga har jag inte alls fem syskon. Mina syskon är ju "bara" halvsyskon. "De räknas inte", sa nån äcklig unge när man var liten. Nähe. Men då har jag väl 2,5 helsyskon då, eller hur ska man räkna? Är inte Jennies och Örjans mamma min mamma? Vi är födda av samma mamma, det räknar jag som att de är mina syskon. På riktigt. Och Maria, Thomas, Mikael och jag är alla en del av pappas "wild oats". Då torde vi vara syskon, med tanke på att vi alla har samma pappa.

Fem syskon alltså, inte illa för ett "ensambarn". Men ett rätt ligger väl i uttrycket eftersom jag inte vuxit upp i samma hem som mina syskon. Då var jag väl ensam. Eller?

På båda sidor om huset jag växte upp i bodde mammas kusiner i en, två, tre, fyra hus. Mammas mamma bodde två hur bort. Mammas mammas syster tre hur bort. Mammas morbror i det gula huset närmast. Mammas morbror nummer två i ett vitt hus lite längre bort. Kontentan av vart jag vill komma med detta: Det bodde släktingar till mig i precis alla hus närmast mitt eget på en sträcka på nästan en kilometer. Det är inte så illa. Det är inte så ensamt.
'
Det var ett eget litet bullerbyn där jag bodde. I Holm. Där har jag kanske inte vuxit upp tillsammans med mina biologiska syskon. Men nog har jag vuxit upp med mina "syskon". Mina bonussyskon. Mina tremänningar. Vi uppfostrade varandra som syskon, vi bråkade som syskon, vi tog hand om varandra som syskon. Jag hade mina bråkiga storebröder i form av Billy och Tommy och Johnny. Mina storasystrar att prata om såna saker man inte vill prata med sin mamma om i den där åldern när det börjar bli aktuellt med killar, sex, mens...Weronica och Ann. Jag hade mina jobbiga småbröder som jag ofta blev vansinnig på men som jag ändå ställde upp för i vått och torrt: Conny och Marcus.

Och nu när jag är äldre, och har kommit ikapp mina syskon så har jag stor glädje av dem och deras barn. Mina syskon har gett mig elva underbara syskonbarn. Alla i spannet 20 och 3 år.

Ensambarn - yeah right.

Ann - min bonussyster. Jag saknar dig också! Nästa gång hälsar jag på och vi hittar på något bara du och jag. Tycker jag!

Idag är jag hemma och är sjuk. Ingen rapport från skolan idag. Thomas har insisterat på att titta på Kurt Olssons jul. Så må så bli.