17 September.

En dag som alltid kommer skära i hjärtat. En dag som jag minns varje liten sekund av. Som jag alltid kommer kunna återberätta i minsta lilla detalj. En dag där alla andra problem får kliva åt sidan. En dag då jag, och mina gamla klasskamrater riktar tankarna mot varandra och våra vänner som inte längre finns med oss. Och deras familjer.

Idag för sju år sedan försvann Emma, Kent, Robin och Jonas ifrån oss.

Bussen som aldrig kom till skolan.
Bussen som aldrig hann.

Vi glömmer er aldrig.