Jag och min syster diskuterade hat idag. Jag kan helt ärligt säga att jag inte vet hur hat egentligen ska kännas. Jag kan säga hur jag tror att det ska vara, eftersom jag trott att jag hatat. Men vid närmare eftertanke så är hat alldeles för starkt och ont att jag inte gör det. Inte någon specifik person sådär som jag känner. Jag hatar kaviar, och våldtäktsmän och krig. Men inte någon person som finns i min närhet. När jag var sexton trodde jag att jag hatade. Jag hade säkert fel. Jag vet inte säkert om jag hade fel, för jag trodde att jag hatade den människan. Men jag tror att människor med hat i hjärtat har en lite mörkare insida än vad jag har.
Lyssna på mig. Som om jag är en ängel. Nej, men jag hatar inte.
Vart ville jag nu då? Jo...
Bli hatad eller hata då?
Om någon hatar mig, och jag känner absolut inget för den personen. Absolut noll. Blir jag gärna hatad av den personen hellre än att jag ska hata den. Lite:
Jag känner inget för dig. Du hatar mig.
- Perfekt.
Jag har gjort avtryck i ditt liv, medan jag inte ägnar dig en tanke i mitt.
Minst vinst.
---
Jag fick en mössa av mamma idag. Tack mamma.
3 kommentarer:
Hat är mörkt och fult och svart och onödigt. Framför allt onödigt. För jag borde hata. Jag har hatat. Men inte mer. För precis som du säger, det är bättre att glömma och ignorera, känna ingenting. Jag känner ingenting för h*n. Ingenting.
Slösa inte dit sinne på hat.
Jag prövade att länka men det verkade inte gå, så jag lägger en länk här då: http://rumptroll.wordpress.com/2008/08/22/hat/
Jag är bäst i världen på hat. Du kan få göra en studie på mig om du vill lära dig ^^
Skicka en kommentar