Polis baby.

Nu har jag då jobbat i nästan sex veckor på polisen i Timrå. Tiden har med all sin rätt tagit sin tid, men också krämat förbi i travhästsnabb takt.

Jag börjar vänja mig vid att människor inte alltid är snälla; de stjäl, har sönder saker, har sönder varandra, missköter sina liv, sina barns liv och sina djur. De svär, spottar, hatar, hatar och hatar. Det är tragiskt. Människan är ganska tragisk. Vad glad jag är att jag och de flesta jag har nära är snälla mot varandra och uppskattar saker och ting vi har runt oss.

Inte endast för att jag valt det yrke jag valt men: tack milde skapare att polisen faktiskt finns. De gör ett jobb som är mer pressande och stressande än somliga kan ana. De får ta mycket skit som de inte kan hjälpa, som är direktiv från högre makter som styr och ställer om hur det ska vara. Polisen får ta skit som att rättsystemet är snedvridet, att någon oskyldig hamnar i fängelse, att en barnmördare får ett för kort straff. Saker som en polis inte kan påverka. Snorungar och människor som inte har tänkt efter kan kasta ur sig att de hatar poliser/polisen. På vilka grunder? Jo, för att tyvärr så finns det en klick idioter här med, precis som i alla andra yrken. Tyvärr så utgör den här klicken en större nagel i samhällets öga när de får den "makt" en polis har rätt till, än om kassapersonal eller en taxichaffis skulle vara av samma skrot.

Det är beklageligt att personer som inte är lämpade ibland lyckats ta sig förbi testerna och utbildningen och blir en polis ute bland människor. Det är de som förstör för oss som vill hjälpa.

Dags att göra nytta.