Nu är jag tillbaks i Umeå igen. Är otroligt trött på att åka fram och tillbaks hela tiden, men samtidigt vill jag ju åka hem till Thomas och Selma och allt sällskap. Jag känner mig så otroligt och äckligt ensam här. De flesta i min klass bor tillsammans med en kompis eller med sin pojk/flickvän. Inte jag. Jag bor i en korridor med tre stycken socialt missanpassade människor. Jag hatar den här korridoren. Eller...hata är ett starkt ord kanske, men jag ogillar den jävligt hårt.
Det som också är ganska jobbigt är hela situationen med en vän som jag inte kan göra så mycket åt än att vänta tills det har blivit bra från denne och dennes relations sida.
Det är examination imorgon, i livräddning. Jag vet inte om jag klarar det. Är jag så pass nere som jag är nu så går det säkert inte så bra som det kan göra. Jag ska bara hålla hoppet uppe och köra på som en idiot.
Det är lite tungt just nu. Längtar hem, längtar efter Thomas, längtar efter de vänner som bor långt borta och längtar efter att få umgås med vänner som inte kan träffas på grund av ... ja inget egentligen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar