Umeå nästa.

Så var helgen över igen, och det går ju alltid lika fort: FÖR fort.

I Fredags så bjuppade Thomas mig på Ming Palace. Vi fann en kille som skulle kunna vara stand-in-voice för Fredrik Söderberg. Han hade på pricken likadan röst som honom. Hur läskigt var inte det? Jo, det kan jag tala om: inte så läskigt. Men lite småkul sådär.

Jag och Thomas vandrade vidare till Irish, men åkte hem runt halv elva så det var en otroligt skön och vuxen kväll.

Lördag?

Igår morse åkte Thomas iväg tidigt tillsammans med Oscar och Fredrik L för att gå på Dillinger Escape Plan-konsert. Thomas intervjuade även sångaren för ST. Han lät mer än nöjd över den bedriften. :)

Själv åkte jag och Klara omkring över halva kommunen för att ordna och dona till kalaset som hölls i Sandras ära på kvällen. Jag själv, Klara, Sandras syster Caroline med tillbehörande Micke, Pernilla (hennes kusin), Sandras storebror Micke, Jenny, Kicki och Africa (Veronica) med flera firade henne med en massa Tequila och lek. Det blev grymt lyckat. Resultat: ett stycke däckad Sandra på badrumsgolvet klockan 00.30. Vi som fortfarande hade livet i behåll drog ner på stan. Det var sådär. B&K är ju lika trist som vanligt, men eftersom största kön i världen var den till O´learys så fick det bli så. Dessutom hade vi med oss olovliga icke-fyllda-21-åringar med oss.

Från ett till två spelades det bara värdelöst och det var shcweinigt tråkigt att dansa till. Sista timmen brakade det loss med sköna goda hits som man inte kan låta bli att skaka röv till. Så sista timmen blev en liten succé för oss tappra själar som var kvar (Jag, Pernilla och Carro).

Drog på Subway. Tog en taxi hem. Käkade macka och pratade. La mig vid fem. Lyckades faktiskt med att tvinga Sandra att byta om till nåt skönare att sova i, istället för kjol, glitterlinne och strumpbyxor.

Vaknade vid tiotiden. Ganska pigg ändå. Sandra mindre pigg. Lyckad kväll! :) Jävligt kul att Carro hängde på också!

Sitter just nu och är ganska mör i ryggen. Jenny gav mig en plågskön massage som faktiskt gav resultat känner jag idag. Har inte alls lika ont idag som igår. Smärtan berodde för övrigt på två timmars självskydd.

Nu måste jag packa ihop mig lite. Kanske ta nåt att äta på och sedan ta en välbehövlig dusch. Ser inte jättemycket fram emot att åka buss i fyra timmar. Igen.

Nu när jag är hemma själv och Thomas inte är här så saknar jag karln äckligt mycket. Känns liksom ensamare att sitta här hemma än att sitta uppe i Umeå. Nu är det även två långa veckor innan jag kommer hem. Men ja, går det som hittills så går det nog ganska fort.

Ska göra det jag sa att jag skulle göra nyss. Nu.