Nostalgia.

Jag känner ingen som är så nostalgisk och så emotionellt bunden till tiden som varit förr som jag själv- gör nån av er det?

Det är inte bara det att jag tänker tillbaka och minns och drar en längtans suck, och sen är det bra med det. Nej. Jag nästan gråter varje gång jag tänker på en fest, en estetshow, ett bänkhäng, en cykeltur till anundgård, en rolig skoldag, en myshelg. Allt lägger jag in i luckor som gör så att jag gråter en skvätt när jag ens gläntar till dem. Hysteri kan man tycka - och det tycker även jag. Det har gått över gränsen. Över styr. Över bord. Bortom min kontroll.

Jag gillar förändringar, helt paradoxalt nog. Jag gillar när det händer något nytt. Jag är inte det minsta sugen på att flytta hem till Sundsvall igen. Men ändå så längtar jag alltid tillbaks till någon tid. "Den bättre tiden". Men det är ju inte sant? Jag vet ju att det är den bättre tiden nu, i framtiden. Det som komma skall. Jag vet inte varför jag fungerar som jag gör i den här bemärkelsen. Jag är ju inte så lättkänslad annars. Eller? Jag rycker på axlarna åt en hel del. Men just det där som har varit, som har varit så bra. Är det kanske för att man kan solla ur det dåliga och bara välja att minnas det som var bra och hjärnan blir lurad till att det var bättre då?

Jag vet inte jag.

Men ibland rycker jag inte alls på axlarna. Jag tar åt mig som en tvättsvamp. Är stingslig. Blir misstänksam. Tror att allt jag gör är fel och tror att alla tycker så om mig. Shit, jag måste jobba på mig själv tror jag.

Börja tänka lite logiskt?

MEN DU: Snart är det HALLOWEEN. Den bästa högtiden EVER. Nu börjar den där ångesten över vad man ska vara. Vad ska man vara? Oh oh oh. Måste tänka ut nåt RIKTIGT bra. Och måste försöka se till att ha passande fridagar. I love halloween. Jag älskar halloween för den som inte förstod det. Och gröna blommor. Och vita. Jättefint. Men ja. Nu spårar jag ur: Halloween var det. Ska krypa ner i sängen och klura på en bra kostym. För den måste bli bra.

Nu är det nog dags för Therese att sova. Hon börjar bli konstig. Och där. Där började hon prata om sig själv i tredje person.

Roger över, och Roger gick hem.