Att vara en gris.

"Hej lilla grisen, nu går jag och pissar!" "För att du är en gris." "Du är en gris i uniform". "Du är en okompetent idiot." "Nu tror du att du är nåt va!?" "Jag HATAR dig." "Du fattar ingenting och är en jävla idiot." "Jävla svinidiot!"

Sån har min jobbhelg varit. Och sånt får man ta, absolut. Men det är lite tröttsamt. Gå på jobbet och bli kallad för gris av nån man aldrig sett förut. Bli kallad för okompetent nolla när man kämpat på skolan med tentor och läsa och lektioner och föreläsningar tills ögon och fingrar har gett upp näst intill.

Det är synd om såna människor. För de vet helt enkelt inte bättre. Deras bästa argument är att kalla en för gris. Helst ska man gömma sig bakom litervis av starköl också. Sedan ska man helst bete sig som att man kravlat tillbaks i tiden i trettio år och bli ett dagisbarn igen.

Aldrig nånsin har jag mött så många barn till vuxna människor som jag har gjort nu. Det är ganska fascinerande. Det där med spriten och vettet har ju en viss poäng.

Tänkte på det: En schampooflaska jag har, har en adressetikett på sig. Det står:

City drop in.
- Vet du var det ligger? Inte?

Vidare står det:

Torggatan 4, Sundsvall.- Inte nu heller??

Sista raden:

Mitt emot systembolaget.
Mm. Nu är det ingen som inte vet var det ligger...




Ja, du ser. Vi är helt otroliga egentligen.
Människor är fulla och dumma när de är fulla och dumma.

Polis polis - potatisgris.