Slentriansjuk.

Så jävla typsikt.

Så fort jag sätter foten inom medelpads gränser blir jag en krasslig människa. Så fort jag kommer ifrån skolan och stressen och allt det där som gör mig vek ibland. Då blir man vek när man kommer hem istället.

Idag har jag varit febrig hela dagen, och det är otroligt trist när man ska ha praktik: ont i huden, örat och käken (jag tror jag biter ihop käkarna som en ilsken kamphund när jag sover). Men jag tänker inte vara hemma från praktiken nu när den äntligen är här. Jag proppar i mig piller och går dit helt enkelt. Får ta det sjuka när jag kommer hem.

När man är lite risig tål man inte mycket som tippar en över gränsen till irritation. Min pappa drar gärna nytta av det här en eller fjorton gånger. Han tror att han är rolig, men det är han inte. Inte ett dugg faktiskt. Men om jag låter honom hållas och låtsas som om jag inte blir berörd så slutar han efter ett antal gliringar.

Orkar inte med människor alls idag, sedan jag kom hem. Var alldeles för illa tvingad att orka med för många idag på praktikens första dag. Eller jo. Sandra och jag smed bra planer. Och Sofie kallade mig vid mitt nya alias "Glide Master". Bra planer och trikådräktsnamn gör mig på gott humör.

Har som tur var sluppit att patrullera idag, och imorrn ska jag vara på utredningen så jag hoppas att det gör nytta så att jag blir ofebrig.

Nu ska jag titta på tv. Kanske hittar på nåt sätt att irritera min far på också, om jag har tur.