Det gör ont nu.

Tack, mina fina fina underbara och kärleksfulla vänner. Utan er fanns inte den Therese som sitter här. Ni är mina idoler. Helt utan tvekan.

Idag har varit en kämpig dag, men rungande feber och redovisning. Imorrn kommer lektionen jag verkligen bävar för. Jag vet redan med mig nu att jag kommer att göra dåligt ifrån mig (bra mental förberedelse, tack), dessutom ska halva klassen titta på när jag gör det och dessutom kommentera och kritisera. Därefter ska vår lärare göra detsamma.

Har redan brutit ihop på Thomas axel i en liten bäck av tårar och snor och icke vattenfast mascara.

Jag har lite svårt att hålla tillbaks tårochsnorbäcken när jag läser Sofie, Emma och Jennys kommentarer. Har lite svårt att hålla tillbaks hemlängtan. Jag älskar er.

Sus i huvudet, en näsa som värker. Bäst att ta fram chokladen och dränka min egen självömkan i kakaoflödande overklighet.