Dåligt läge baby.

Som att beställa mat i en drive-thru och de är på andra sidan som inte riktigt hör gissar sig fram till vad man ska ha. Så man får en överraskning, men man ids inte ändra utan tar tacksamt emot det man får i den fingrade papperspåsen.

Jag beställde god hälsa och mycket pengar.
- Men jag fick ännu en förkylning och ett jävla csn-lån som bara växer, med plusmeny.

Hur förkyld kan man bli? Svaret är jävligt jävla förkyld. Ursäkta mina svordomar men jag är ganska så irriterad på det här ensamma kalaset.

Men man överlever. Kan börja ranka mina förkylningar nu. Den här har lite mindre halsont men mera hosta och snuva. Och mera nysningar. Mera kletig i överlag. Eeew!

Igår sköt vi för första gången. Det var en annorlunda upplevelse. Gick till ungefär såhär: (mina tankar inom parantes)

En bit in på lektionen:

"Dåså, nu har ni hämtat ut era vapen, nu är det dags att skjuta. Jag tänker skjuta en gång först så ser ni hur jag gör..." "Korn och sikte, jag kramar avtryckaren sakta sakta och....."

P-A-N-G (.....)

Tystnad i hallen. Mångas glasögon immade igen när alla som hållit andan var tvingade att tjippa efter ett fräscht andetag.

"Er tur att testa, vi ska skjuta en och en". "Therese, redo för eld?"

-Redo! (AAAAAAAHHHHHHHH!!!!)

"Höjd beredskap" "En kula, skjut!"

(AAAAAAAAAAAAAAAAAAHHHHHHHHH!!!!!!!)

Så jag höjer pistolen, siktar och kramar avtryckaren sakta sakta sakta (AAAAAAAAAAAAAAAAHHHHHHHHH!!!!!!!).

Och ja: P-A-N-G!

(....) Här svettas jag ganska mycket under den skottsäkra västen och tänker inte alls. Men jag återkommer ganska snart till verkligheten:

"Bra, det där kändes väl bra?"

- Ja. (AAAAAAAAAAAHHHHHHHHHHHHH!!!!!!!!!!!!!)

Andas andas andas. Det smäller omkring mig när de andra skjuter en och en. Efter det märkliga ruset och nervositeten har lagt sig lite kikar jag bort mot måltavlan. Jag har faktiskt satt den riktigt nära mitten. Det gick bra. Inget farligt hände. Jag har inte kastat iväg pistolen av ångest, obehag och rädsla. Jag håller den stadigt och säkert. Det kändes bra. Det kändes tryggt. Lärarna är fantastiska och hade rätt hela tiden: Det här var kul.

I nära tre timmar stod vi och sköt och man blev mer och mer van. Till slut kändes det riktigt behärskat. Avslappnat, men med behärskning.

Självklart har jag oerhörd respekt för vapen. Och jag hoppas för allt i hela mitt liv att jag aldrig någonsin ska behöva använda det när jag jobbar.

Gårdagen var ett rasande steg mot polisyrke. Det är på riktigt, det är allvar. Det är relativt nära nu.

Det var gårdagen det. Idag har jag suttit och skrivit anmälningar hela dagen. Vi får hitta på en massa egna namn när vi ska hitta på polispatruller och förundersökningsledare. Kanske till och med några bekanta slank med i mina anmälningar. Har en polispatrull med poliserna S. Remes och C. Edström. Jourhavande förundersökningsledare J. Olofsson samt vakthavande befälen S. Sjödin och S. Jacobsson slank också med.

Remes och Edström stoppade en misshandel där Olofsson beslutade om gripande av den misstänkte. De sprang också på en stulen bil där Sjödin beslutade om att ta DNA-analys av ett blodspår på en krossad rusa. Jacobsson beslutade om att beslagta ett slagträ som återfanns på platsen där en grov misshandel pågick. Bra jobbat mina vänner. Nu vet nu vad ni ska bli när ni blir stora.

Nu ska jag dricka pepsi och kolla på dr. Phil.