Nu sitter jag och hoppas att någon av de där personerna som man inte riktigt tål av att vara i samma byggnad som ska komma och valsa in genom min dörr. Bara för att jag precis, precis slog i låret i sängen sådär ont som bara sådana gånger man verkligen inte är beredd på smärta. Sådär när man bara ska gå in till köket och "plocka-upp-en-grej-ur-frysen-och-ens-sambo-har-råkat-öppnat-kylskåpsdörren-så-man-dunkar-huvudet-i-den-hårt-hårt-hårt-ont."
Då önskar man att någon av de där personerna kommer in och petar i näsan och kletar snor på ens vägg så man kan skälla ut dem och skylla allt ont i hela världen på den. Det känns ju så dumt att slå sig hårt när man är ensam och föra ett sjujäkla liv om det. Det kan man liksom inte på samma sätt. Jag kan svära och skrika så mycket jag vill, men har ingen att skylla på. Bara mig själv. Man skäms lite.
Som tur var kom det en Kolmården reklam med Markoolio. Den var riktigt dålig och han är ju en defenitivt en person som man skulle vilja krafsa i ögonen om man fick chansen. Jag svor åt honom, men jag kom inte på något fyndigt: Markoolio-jävel. Det var allt. Sedan var reklamen för Kolmården över och en skrattande bebis i blöja virvlade omkring på Tvn. Jag kallade bebisen för bebis-jävel och sen var jag nöjd. Ilskan var borta.
Dock är jag lite skamsen för att jag svor åt en så söt bebis. Äh, den klarar sig nog.
Oj, det blev ett ganska långt utlägg bara på grund av mitt islagna lår. Ska försöka pilla ner det som faktiskt hänt av vikt idag också:
Har varit på rättegång idag. Den tilltalade var åtalat för grov misshandel, vid två olika tillfällen, men mot samma karl.
Var faktiskt ganska intressant, men nu blev jag ointresserad av att skriva och mer intresserad av att dricka saft.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar