Mellanvinter.

Den där sista snön som aldrig faller bort. Som ligger och segar sig och breder ut sig så att gräset bara får ställa sig snällt i kö och vänta. Jag hatar den. Selma älskar den eftersom den är perfekt att hoppa i och göra snöbollar av. Man borde tänka i samma perspektiv som en hund ibland. Tänk vad man skulle bara lycklig jämt. Äta JAAAA. Bajsa JAAAAA. Sova JAAAAA. Gå ut JAAAAAA. Gnaga på pinne JAAAAA. Själv är det bara en massa nej, nej, nej. Helt i vägen. Imorgon är det vapenexamination NEEEEJ. Och snälla, bespara mig: det kommer gå bra och lycka till. Det kommer inte gå bra och det hjälper inte med lycka till.

Självklart kommer det inte gå om du tänker sådär, du måste tänka positivt.

Jag skiter i positivt. Skiter i vilket.

Ikväll ska Daniel bjuda mig och mannen på middag. Det är ju bra. Mat är bra.

Förvänta er ett argt och hopplöst inlägg imorgon.