Att ladda om.

Veckan på polisen i Sundsvall var hur bra en vecka i Sundsvall kan vara. Alltså hur bra som helst för er som inte förstod.

Tänk att gå till jobbet utan att räkna timmarna tills arbetsdagen är över. Tänk att inte ha en aning om vad som kommer att hända under den tiden man jobbar? Lösa problem, hjälpa människor. Självklart uppröra människor som inte vill bli hjälpa. Men alla jobb har sina mörka sidor, eller hur? Snart är det kompetensprov på skjutvapen. Snart är det examination på pepparspray. Nästa torsdag provar vi ut vår examensuniform. Det är nästan ett helt år kvar tänker man. Varför så bråttom? Om man räknar tid i skolan så är det inte alls ett år kvar: mars, april, maj, september, oktober, november, december och två veckor i januari. Det är sju och en halv månad. Inte så mycket. Lite mer än ett halvår. Shit shit shit.

Shit! :D

Ursäkta mitt tjatande, men som jag längtar. Längtan hjälper mig att stå ut med allt det jobbiga. Alla tomhetskänslor, alla ledsna dagar, att ni bor så långt bort, att jag knappt har några vänner häruppe, att jag ofta längtar hem.

Nu sitter jag och väntar på ett tentaresultat. Det kommer förmodligen bli mitt allra första U. Jag är nästan helt säker på det, men det är bara att göra om och göra rätt. Klarar jag det inte, förstår jag det inte, och då ska jag läsa tills jag förstår.

Låter så lätt. Verkligheten är en annan. MEN, från och med nu ska jag lägga i högsta växel igen. Jag ska bannemig klara allt med bravur fram till sommaren. FANIMEJ!