Saker och ting har inte blivit lättare. Från igår så har jag stannat lite i utvecklingen. Från och med igår finns det ingen på min utbildning jag kommer att sakna när tiden i Umeå är över.
Tur att Thomas finns, och Daniel. Har haft en bakisdag som överväger lite utav det som värker i hjärtat. Tack för Sofie, som fanns i luren i natt.
Nu har jag sparkats ner på botten. Nu kan jag bara ta mig uppåt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar