Söndagkväll i Umeå.

Nu sitter jag då här, och inget kan jag göra för att få det ogjort.

Har som sagt varit i Umeå och bott på mitt rum sedan i torsdags. Det har verkligen varit en emotionell berg och dal dal dal-bana. Har mest varit knäckt och ledsen och jag har nog gråtit bort mina tårkanaler.

När jag först kom in på rummet ville jag bara ta första bästa buss och åka hem. Det såg verkligen ut som om någon precis hade dött där. Men efter ett besök i city med pappas plånbok så ordnade det sig ganska bra. Nu är rummet ganska mysigt. Ska lägga upp bilder från lägenheten på bilddagboken, men söndagar är som bekant ingen lätt dag för den stackars sidan. Kunde inte ens titta på andras bilder nyss. Men det kommer!

Hur som helst: Nu känns lägenheten helt okej. Jag har träffat de andra tre som bor i samma korridor och de verkar som helt okej människor att umgås med också. Har hittat ner på stan, checkat av rätt bussförbindelser, spanat in Ica Maxi (eller Maxi Ica som de sjunger på reklamen) samt varit på skolan där jag ska börja.

När jag var på universitetet så råkade det vara examen för nya fräscha poliser. Jag råkade smyga in och tjuvkika lite på det hela. Det som ska bli min verklighet om två år. Kändes overkligt men så innerligt häftigt. Det är ju precis det här jag vill göra!

Är på ovanligt bra humör också. Jag och Thomas har kommit fram till bra saker. Mer ska jag inte just nu. Och inte över internet. Så undrar ni får ni fråga. Kanske berättar jag!

Nu ska jag borsta tänderna, titta på dålig tv och försöka att inte tänka på imorgon. Då gäller det.